Trist

Vi lever och mår bra

Det har gått ganska lång tid sedan det sista inlägget. Det har hänt en hel del sedan den actionfyllda filmen lades upp. Clara äter numera gröt och diverse hopkokgrytor såsom kalv med potatis och grönkål eller favoriten grisfot med jansson och snapsbricka. De tidigare redan starka benen har nu fått ett tjockt skyddslager med "babyfett?". Hon försöker krypa och sitter ganska stadigt.
Vi var nyligen i Blönske med lillebror och hans gravida sambo Liv. Jakob tog helgen som ett träningsläger och satte sig in i vardags sysslor osv. Han gav Clara ett blöjbyte och verkade ganska så säker. Kul att se lillebror så aktiv med "spruttan". Bilder kommer senare.

Mini TisteloCalle är en riktigt bestämd liten fröken som högljutt talar om vad som är fel eller rätt. Hon älskar att aktivera trötta föräldrar genom att ideligen provocera med fallande leksaker och grymtande gnäll. Skit samma! Jag är fortfarande världens lyckligaste med en underbar sambo och en dotter som ler och skrattar när man kommer hem!

Clara the wienerdog

Dessa kinder...

"Det vi gjorde i fjol, blev en med kjol"

-Å så tar vi en till!
Gör det, men gör det fort, tänkte jag.
Att hålla 5 kilo i en hand i fem minuter låter kanske inte så farligt men om dessa 5 pannor inte sitter still så är det en helt annan sak. Man får rörelseenergi åt sidorna och en hammareffekt som tillsamans utgör en nedåt kraft på ca 13,8 kg.
x= 5 och z+y> E=mc2 osv...
Bilden blev i alla fall bra och var med i Nerikes Gnällehanda i torsdags.
Claras moder sitter och myser medans jag spänner käkar och får psychostirr. Nåväl det är ju Clara som är bildens behållning. (notera kinderna)

Jaså.. säger du det... oj då...

Vår lilla lägenhet fylls numer av joller och skratt. Det finns nog ingen bättre känsla än när min dotter, kan inte riktigt fatta att jag har en dotter, tittar in i mina ögon och ler. Leendet bryter då och då ut till ett prövande skratt. Hon är en vaken liten tös som ska vara med och titta och har just börjat gripa efter saker.

Det kan vara ganska så underhållande att titta på den djupa koncentration som krävs för att helt missa bestämt mål.

I lördags var vi på värmläninngarnas paradis här på jorden och Clara, som är 50% värmlänning verkade trivas med att titta på alla de färgglada möbler, pryttlar och prylar som fanns att köpa. Trots ett salivflöde, som kan jämföras med ett monsunregn och blötte ner både henne och babybjörnen, var hon glad och nyfiken. Hon går nu under smeknamnet "dripplips"
eller "sväljmatengenast".





Just det, jag höll på att glömma!

Stefan och Stig...

Frölunda 5

Färjestad 0

EXTRA... EXTRA...

Från och med nu kan alla kommentera mina inlägg!
Sätt igång och tyck!

Konsumentfakta

Ett semesterminne...

Andy "Stoneface" Till...

Det namnet dyker då och då upp ur mitt minne. Tänk att vissa saker fastnar medan andra bara försvinner bort. Jag kan inte säga vad pronomen är eller vad det har för funktion i det svenska språket men Andy "Stoneface" Till kommer jag aldrig att glömma.

Detta inlägg är direkt riktat åt min far och min lillebror. Kommer ni ihåg Andy "Stoneface" Till? Jag ska hjälpa er på traven:


Semester, Eurosport och en massa hånflin.


Jag satsade på att "Stoneface", denna Brittiska gruvarbetare, skulle vinna mot den mörke Fransosen. Jag hade fel, men kommer ni ihåg vad er "champion" hette?

Rule Brittania!

Och vips så var vi tre.. Clara Part II

Film är bäst på bio...

Jaha.. då har jag några vakna minuter över.

Senaste nytt
Clara blev 2 månader i lördags, hon har hittat sina händer och fötter, hon pratar mer än Tistel, vi tog kort för NA idag och Farmor var på besök i helgen.

-Det är som en avkopplande semester för mig! sa hon med sin skärande stämma
(Bra då vet du vad du ska göra 5 veckor varje sommar resten av ditt liv! tänkte jag medan jag kvävde en gäspning.)

Vi var naturligtvis tacksamma för att hon tog över och rusade iväg för att se på bio. Väl i mörkret, bland alla popcornkrasande människor tänkte jag tjuvsova lite. Planen var enkel men briljant.
Ge Tistel lite snacks och ögongodis (Matt Damon) och sov bort två timmar... Det kan inte gå fel.

I helvete heller!

Efter reklam för mobiler, drycker och annat färgglatt kom den..

En SF reklam för barnvagnsbio.
Första bilden var på en nappflaska som naturligtvis var av samma märke som min dotters, barnskratt fyllde sedan salongen med THX systemets klara frekvenser. Jag fick en klump i halsen, lika stor som en amerikansk tomat. Följande två timmar satt jag, stirrande rakt fram och grät tyst...

Tack Mamma för hjälpen, det var skönt att ha dig här!
Tack SF för det dåliga samvetet!

Och vips så var vi tre... (multimediaversionen)

En gång till och då j....r!

Man brukar se på TV hur folk klär ut djur och barn. Skratten brukar höras i bakgrunden och ingen verkar komma till direkt skada. Jag och Clara satt och hängde läpp en dag och hade inget speciellt att göra så när AFV rullade igång på dumburken började det rycka i de gamla skojarnerverna hos mig.

Jag ville inte ge henne skägg eller kamma frisyr utan tänkte göra en hyllning till en, under mina ungdomsår, stor svensk komiker.

Svullo...

Det fanns en tid då överdimensionerade solglasögon var bland det roligaste man kunde se på TV, jag sneglade på min dotter och insåg att detta kan bli riktigt, riktigt sötroligt.

Jag placerade helt enkelt mina egna brillor på min dotters näsa och knäppte på kameran. Nu när bilden är tagen och jag tittar på resultatet inser jag att Clara inte uppskattar skämtet lika mycket som jag. Resten av kvällen riktade hon onda blickar mot mitt håll och vägrade sen att sova, hon passade även på att fylla blöjan när det var min tur att mata henne!

-Jag fattar vinken gumman, det skall aldrig hända igen!

Är det någon som sett Svante???

Clara börjar bli riktigt festvan nu så här sju veckor gammal. Vi har nu varit på två bröllop och Clara är riktigt proffstrevlig. Våra vänner Kenneth och Carina tyckte att det var dags att gifta sig och vi ville naturligtvis vara med om denna tillställning.

Sagt och gjort klädde vi på Lillgrodan och varvade upp Renaulten. På vägen ut till kyrkan möttes vi av blixtar och dunder och ett regn som skulle få själva Noak att lägga hammaren på hyllan. Vi kunde inte låta bli att fundera på om Clara på något sätt ,likt Damien i Omen, protesterade med hjälp av vädret mot att vistas i Guds hus...

Nåväl akten gick bra, Carina grät, Martin grät, Tistel grät och jag skrattade för Clara gav mig ett stort leende just när Carinas läppar började darra. Sedan blev det Middag med dryck. Clara tyckte inte att Tistel skulle få äta med oss andra så hon krävde mat just när poatisgratängen, rykande het, ställdes på bordet.

Kenneth utan en öl i handen...

Under middagen så ställer sig Bruden,Carina , upp och frågar med ett litet spår av panik:

-Är det någon som sett Svante?

(Här skulle jag min bror om jag känner honom rätt kunna ställt sig upp och säga:

-Äh, han gick väl och hyrde sig en synthesizer eller något.)

Svante är Kenneths och Carinas son på drygt ett år och en av de gladaste små närkingar jag mött. Svante som förmodligen inte äter rostbiff och potatisgratäng, tyckte att det var en bra ide att skattande rulla runt på gräset i spöregnet...

Detta är Svante...

Detta är en glad kille, jag känner honom inte men han ser så glad ut att han fick vara med!

Jenny (hon till vänster) som annars ser ganska rolig ut, lyckades skärpa till sig och det blev ett ganska bra kort!

Fredagsmys med Ernst

Jaha då var det dags igen, efter en kort men välbehövlig bloggavikelse återgår jag nu till att berätta om min familjs härliga äventyr. Varje dag med Tistel och Clara är faktiskt ett äventyr.


I Fredags var vi ute och besökte några vänner som fått barn och flyttat ut på landet.


-Knarsta here we come, hejade Clara bak i den gröna grodan som vi använder som transportmedel (egentligen lät det mer som Tistel men bara för att bygga upp lite fictionmystik låtsas vi).


Daniel och Fia har köpt en fin liten gård i närheten av potatismetropolen Stora Menlösa. Det spelar ingen roll vad ni säger, det är alltid roligt att byta bokstäver i ortsnamn.



Huset som är av typen Närkestuga har diverse "Ernst mys". Stor tomt med utsikt över närkeslätten. Vi hoppas på en Knarsta open kubbfestival eller liknande nästa sommar. Clara som var där och besökte polaren Vera njöt av solen och den friska luften och deras lekar och galenskap visste inga gränser...

Tjejerna var verkligen entusiastiska över att få ses igen!

"Maffigt att åka till IKEA"

Jag bryter nu mitt barngullande och pappaklappandepåaxeln skrivande för en kort stund.

För några veckor sen öppnade Ikea i Karlstad. Inget ont med det, mindre antal Tabitha lookalikes i ute på Marieberg tänkte jag och drog en suck av välbefinnande
Sen djävlar smäller det... Jag sitter och tittar på nyheterna, glatt humör som alltid. Då står det nån... nån.. nån kärring från sillerud eller nåt och säger:

-Dä ä liksööm guöör maffit att gå på Ikeå och guöör gött at di ha öppne i Kalsta!

VA FAAN!

Värmland har kanske den vackraste naturen i Sverige. Skogar, berg, sjöar ja allt som man vill ha och frisk luft. Det valfärdar tyskar och annat eurotrash till mindre deliveranceliknande orter. Ekonomin blomstrar och folket mår bra! Men istället för att njuta av dessa otroliga tillgångar sätter de sig i en 89-års modell av en Ford scorpio, åker 13 jävla mil för att köpa den senaste versionen av klippan och några billiga handukar. Inte konstigt att Sveriges befolkning blir tjockare när Ingvar Kamprads imperium likställs med Willy Wonkas.
Jag hatar inte Ikea eller värmlänningar.

Halva vår lägenhet är inredd med Ikeas möbler och prytlar. Jag är sambo med en värmländska som även skänkt mig det vackraste som finns, min dotter.

Jag vill bara att värmlands befolkning inte ska glömma att det är viktigare och billigare att packa ryggan med banan och rågbröd, gå ut och njut av de tillgångar ni har istället för att stressa runt på nåt jävla köpcenter. Sluta hylla kommersialismens högborg!

Claras leende

Lillasötgrodan ler, jollrar och är allmänt go!

De senaste dagarna har det sket en stor förändring hos vår älskade dotter. Hon är lite piggare men framförallt mer pigg på att kommunicera med oss. Jag tror att det kan bero på den vapenvila som nu råder mellan min bror och Clara. Hon har avslutat kapitlet för denna gång och fokuserar mer på sig själv och sitt eget välbefinnande.

... och så lite fakta.

Min brors lögner och svek...

Familjen är en av våra viktigaste instanser enligt mig i alla fall. Min bror har tydligen inte samma uppfattning. Han påstår att hans blogg, http://mittstim.blogspot.com/, skall ,jag citerar "ge den svaga mannen en röst". Sen ger han sig på ett stackars flickebarn som inte ens fyllt 2 månader. Svagt? Ja men även väldigt uselt! Clara tvår sina händer, jag med, och anser att detta pajkastande får vara över, i alla fall för vår del.



I övrigt vill jag bara påminna min käre broder om vad han skrev för kommentar på mitt inlägg "eldprovet".





"Jakob sa...
Oj. Hon är söt Clara. Tror jag och hon får ta en nystart snart. Kick-off i höst!"



Lögn och skitsnack tydligen!



Sov gott din och må tusen norrmän besöka dina drömmar!

Personligt


Eftersom min yngre broder fortsätter med sin smutskastningskampanj mot min dotter hade min familj ett krismöte, nästan som ett öråd. Clara fick välja bort en i vår umgängeskrets med hjälp av den FN godkända nappspottar metoden. Nappen hamnade självklart på Jakob(inte så konstigt med tanke på att vi bara hade kort på denna slyngel).


Min dotter som är en hård men rättvis tös vill ändå ge sin nemisis en andra chans och skickar härmed en varning eller gult kort om ni så vill.


Eftersom Clara inte är så verbal ännu utan mer visuell knåpade hon i eftermiddags ihop en liten rebus till farbor Jake. Detta är en uppmaning om vad som ej bör förekomma med tanke på framtiden!

Bild nr 1: Glashus

Bild nr 2: Sten

Var glad att hon inte fick igenom sitt ursprungsförslag, hon gillade verkligen Gudfadern 1,2,3...

Livet än så länge
Här kommer lite bilder, en slags bildkavalkad skulle man kunna säga...

Här ligger Clara på golvet med sju av sina kompisar(föräldragruppens avkommor). Först blev jag lite orolig att någon skulle föreslå en variant på 70-talets keyparty. Men jag fick gå hem med både Clara och Tistel, phuu!

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att hon sover ganska mycket. I nästa inlägg kommer jag att behandla mat och ilska! (Dom hör nästan ihop)

Hon växer så det knakar...

-Njut av den första tiden!

Det har jag fått höra ända sen Tistel blev på tjocken. Nu börjar myntet ramla ner. Clara väger nu stolta 4,9 kg(säkert mer när jag skriver detta) och är hela 57 cm lång.

Det är helt sjukt att denna lilla varelse låg i Tistels mage bara för en kort tid sen. Hon ler, följer bra med blicken och låter ibland som ett hungrigt marsvin när hon äter. Hon jollrar inte direkt men små, små läten kommer från henne och de värmer mig varje gång.

Vad har hänt sen sist? undrar ni kanske om ni inte redan tröttnat efter ovanstående pappastolthet!

Vi träffade Tistels släkt från de värmländska skogarna.

Festen hölls i det vackra "Blönske"(läs Blomskog på riktig svenska). Tillställningen skedde på grund av Tistels mors 60 årsdag.







Stämningen var på topp och värmlänskan flödade över åker och skog.

Festen var på lördag men vi var på plats redan på torsdag för att kunna njut av den sista värmen, jag badade två gånger och Tistel fick titta på med väldigt svarta ögon... (du får bada nästa år surpuppa)

Jag och Clara lekte "tittut". Båda somnade

Eldprovet

I lördagskväll var det dags... Det stora "hejviharfåttbarnmenkanändågörasaker" testet.

Våra vänner Madde och Johannes skulle ingå äktenskap och vi var bjudna på denna tillställning.

Många tankar snurrade runt i skallen på ett par amatör päron:

-tänk om hon skriker hela tiden

-hur gör vi med maten?

-vem kör?

-vad ska hon ha på sig?

-och varför tittar hon i kors när hon bajsar och äter?

Vi bestämde att Tistel kör(hon har varit nykter i dryga nio månader, en kväll till skadar inte).

Maten till Clara bestod baby semp1, inte av potatisgratäng, köttbricka och vin som pappa fick!

Skrek gjorde hon, men hon har väl oxå rätt att säga sitt om denna allians!?

Då återstod bara kläder till den lille. Med raska steg styrde vi vagnen mot POP. Det var inte det billigaste alternativet men hon blev så söt!

Kvällen gick alltså väldigt bra och alla tre hade kul. Både pappa och Clara fick ta flaska!

Vi vill passa på att tacka för en trevlig kväll och lyckönska de tu!

I vanlig ordning fick jag stå för allt fotograferande så jag hamnade inte på någon bild nu heller så jag tog en på mig själv medan jag funderade på vad som skulle publiceras.

Ähh jag tar med en på Tistel från festen oxå!

Här är modern...

-Vem är källan till denna vackra skapelse?

Ja denna fråga har jag fått inte en gång utan två. Eftersom jag inte gör mig så bra på kort (jag gör mig inte alls faktiskt) så visar jag därför en bild på mitt barns moder. Hon är ju trots allt 50% av Claras donator. Clara som i denna stund är i ett stadie av vansinne och upplösning liknar mest mig just nu men detta är nog bara för att dölja de Reineboska släktdragen... Vi får se, hur som helst här är en bild på mor och dotter. Håll till godo!

Släkten är värst...

Vid middagen satt min familj och jag och pratade om hur tacksamma vi var för alla fina gåvor släkt och vänner gett oss för att fira Claras nedkommst. Deras resa genom Svea rike har sannerligen varit oss tillgodo! Helt plötsligt kom min yngre broder upp på tal och Claras reaktion lät inte vänta på sig!

Barnkolik och magknip har vi tagit oss igenom men detta ursinnesvrål lät som något Adam och Eva aldrig skulle kunnat föreställa sig... det tog merparten av lördagen att genom avslappnings övningar och samtalsterapi få Clara på gott humör igen. Jag tror att hon fortfarande är smått förbaskad över min brors bloggbeskrivning av henne.

Den andra genpoolen...

Eftersom man är två som gör barn så visar jag även bilder från mötet med släkten från skogen. Farfar som blev morfar, mormor som även e farmor osv osv. Det gäller att ha tungan rätt i mun när man benämner de äldre... Kusin Alvin och Hedda med päron och tidigare nämnda morföräldrar firade Claras födelse (och min bortglömda) med ett fika som sent ska glömmas. Ordvitsarna haglade i vanlig ordning och Alvin var showens aktiva stjärna! U Go Alvin... Tjugan på bilden kommer från Snove( Farfar/Morfars bror).

Dagstur på Marieberg.

Idag var vi ute på shoppingrunda, Tistel(Claras mor) skulle ha tag i thights och nått stickat plus köpa något till mig i försenad födelsedagspresent. Jag passade på att inhandla en ny cykel efter som min förra blev stulen. Det blev en Cresent. Den blänker...

Det bästa med denna tripp var jag upptäckte hur lika jag och min dotter är.

Jag hatar att handla... Köpcenter, folk och köer gör mig arg. Clara visade att hon höll med mig, vi satt på en bänk utanför, hon grät för oss båda.

Nu har delar av den närmaste släkten varit på besök och det lilla vansinnet lyckades nog ge intrycket av en söt och snäll liten prinsessa. Magknipsskrik med farmor och en skön spya på farfar men inga sura miner eller liknande uppstod. Farbror Jakob stelhöll henne och släppte tillslut ned axlarna och kopplade av så gott han kunde. Liv däremot har som alla kvinnor verkar ha en medfödd instinkt och var lugnet personifierad! (Bilden på farfar är tagen innan hon blev Linda Blair, pre spya alltså). Nu väntar bara farbror Jon som kommer i veckan, det ska bli väldigt roligt att se hur han tacklar bebis hanteringen!

070722

Efter 34 timmars mental och fysisk plåga(den fysiska biten får Tistel helt behålla för sig själv) behagade vår lilla Clara visa sig.
Liten kanske inte var rätt ord, hon vägde ändå 4220 gram och var 52 cm lång.
Trots sin oförmåga att tala om för oss vad vi ska göra har hon oss i ett järngrepp värdigt en Afrikansk diktator, allt sker på hennes vilkor och hon lämnar inga fångar...