torsdag 27 september 2007

Film är bäst på bio...

Jaha.. då har jag några vakna minuter över.

Senaste nytt
Clara blev 2 månader i lördags, hon har hittat sina händer och fötter, hon pratar mer än Tistel, vi tog kort för NA idag och Farmor var på besök i helgen.

-Det är som en avkopplande semester för mig! sa hon med sin skärande stämma
(Bra då vet du vad du ska göra 5 veckor varje sommar resten av ditt liv! tänkte jag medan jag kvävde en gäspning.)

Vi var naturligtvis tacksamma för att hon tog över och rusade iväg för att se på bio. Väl i mörkret, bland alla popcornkrasande människor tänkte jag tjuvsova lite. Planen var enkel men briljant.
Ge Tistel lite snacks och ögongodis (Matt Damon) och sov bort två timmar... Det kan inte gå fel.

I helvete heller!

Efter reklam för mobiler, drycker och annat färgglatt kom den..

En SF reklam för barnvagnsbio.
Första bilden var på en nappflaska som naturligtvis var av samma märke som min dotters, barnskratt fyllde sedan salongen med THX systemets klara frekvenser. Jag fick en klump i halsen, lika stor som en amerikansk tomat. Följande två timmar satt jag, stirrande rakt fram och grät tyst...

Tack Mamma för hjälpen, det var skönt att ha dig här!
Tack SF för det dåliga samvetet!


måndag 17 september 2007


En gång till och då j....r!

Man brukar se på TV hur folk klär ut djur och barn. Skratten brukar höras i bakgrunden och ingen verkar komma till direkt skada. Jag och Clara satt och hängde läpp en dag och hade inget speciellt att göra så när AFV rullade igång på dumburken började det rycka i de gamla skojarnerverna hos mig.

Jag ville inte ge henne skägg eller kamma frisyr utan tänkte göra en hyllning till en, under mina ungdomsår, stor svensk komiker.


Svullo...


Det fanns en tid då överdimensionerade solglasögon var bland det roligaste man kunde se på TV, jag sneglade på min dotter och insåg att detta kan bli riktigt, riktigt sötroligt.

Jag placerade helt enkelt mina egna brillor på min dotters näsa och knäppte på kameran. Nu när bilden är tagen och jag tittar på resultatet inser jag att Clara inte uppskattar skämtet lika mycket som jag. Resten av kvällen riktade hon onda blickar mot mitt håll och vägrade sen att sova, hon passade även på att fylla blöjan när det var min tur att mata henne!


-Jag fattar vinken gumman, det skall aldrig hända igen!

måndag 10 september 2007

Är det någon som sett Svante???

Clara börjar bli riktigt festvan nu så här sju veckor gammal. Vi har nu varit på två bröllop och Clara är riktigt proffstrevlig. Våra vänner Kenneth och Carina tyckte att det var dags att gifta sig och vi ville naturligtvis vara med om denna tillställning.

Sagt och gjort klädde vi på Lillgrodan och varvade upp Renaulten. På vägen ut till kyrkan möttes vi av blixtar och dunder och ett regn som skulle få själva Noak att lägga hammaren på hyllan. Vi kunde inte låta bli att fundera på om Clara på något sätt ,likt Damien i Omen, protesterade med hjälp av vädret mot att vistas i Guds hus...

Nåväl akten gick bra, Carina grät, Martin grät, Tistel grät och jag skrattade för Clara gav mig ett stort leende just när Carinas läppar började darra. Sedan blev det Middag med dryck. Clara tyckte inte att Tistel skulle få äta med oss andra så hon krävde mat just när poatisgratängen, rykande het, ställdes på bordet.
Kenneth utan en öl i handen...
Under middagen så ställer sig Bruden,Carina , upp och frågar med ett litet spår av panik:

-Är det någon som sett Svante?
(Här skulle jag min bror om jag känner honom rätt kunna ställt sig upp och säga:
-Äh, han gick väl och hyrde sig en synthesizer eller något.)

Svante är Kenneths och Carinas son på drygt ett år och en av de gladaste små närkingar jag mött. Svante som förmodligen inte äter rostbiff och potatisgratäng, tyckte att det var en bra ide att skattande rulla runt på gräset i spöregnet...

Detta är Svante...

Detta är en glad kille, jag känner honom inte men han ser så glad ut att han fick vara med!

Jenny (hon till vänster) som annars ser ganska rolig ut, lyckades skärpa till sig och det blev ett ganska bra kort!

Fredagsmys med Ernst

Jaha då var det dags igen, efter en kort men välbehövlig bloggavikelse återgår jag nu till att berätta om min familjs härliga äventyr. Varje dag med Tistel och Clara är faktiskt ett äventyr.


I Fredags var vi ute och besökte några vänner som fått barn och flyttat ut på landet.


-Knarsta here we come, hejade Clara bak i den gröna grodan som vi använder som transportmedel (egentligen lät det mer som Tistel men bara för att bygga upp lite fictionmystik låtsas vi).


Daniel och Fia har köpt en fin liten gård i närheten av potatismetropolen Stora Menlösa. Det spelar ingen roll vad ni säger, det är alltid roligt att byta bokstäver i ortsnamn.



Huset som är av typen Närkestuga har diverse "Ernst mys". Stor tomt med utsikt över närkeslätten. Vi hoppas på en Knarsta open kubbfestival eller liknande nästa sommar. Clara som var där och besökte polaren Vera njöt av solen och den friska luften och deras lekar och galenskap visste inga gränser...



Tjejerna var verkligen entusiastiska över att få ses igen!

lördag 8 september 2007

"Maffigt att åka till IKEA"

Jag bryter nu mitt barngullande och pappaklappandepåaxeln skrivande för en kort stund.

För några veckor sen öppnade Ikea i Karlstad. Inget ont med det, mindre antal Tabitha lookalikes i ute på Marieberg tänkte jag och drog en suck av välbefinnande
Sen djävlar smäller det... Jag sitter och tittar på nyheterna, glatt humör som alltid. Då står det nån... nån.. nån kärring från sillerud eller nåt och säger:

- ä liksööm guöör maffit att gå på Ikeå och guöör gött at di ha öppne i Kalsta!

VA FAAN!

Värmland har kanske den vackraste naturen i Sverige. Skogar, berg, sjöar ja allt som man vill ha och frisk luft. Det valfärdar tyskar och annat eurotrash till mindre deliveranceliknande orter. Ekonomin blomstrar och folket mår bra! Men istället för att njuta av dessa otroliga tillgångar sätter de sig i en 89-års modell av en Ford scorpio, åker 13 jävla mil för att köpa den senaste versionen av klippan och några billiga handukar. Inte konstigt att Sveriges befolkning blir tjockare när Ingvar Kamprads imperium likställs med Willy Wonkas.
Jag hatar inte Ikea eller värmlänningar.

Halva vår lägenhet är inredd med Ikeas möbler och prytlar. Jag är sambo med en värmländska som även skänkt mig det vackraste som finns, min dotter.

Jag vill bara att värmlands befolkning inte ska glömma att det är viktigare och billigare att packa ryggan med banan och rågbröd, gå ut och njut av de tillgångar ni har istället för att stressa runt på nåt jävla köpcenter. Sluta hylla kommersialismens högborg!

onsdag 5 september 2007

Claras leende

Lillasötgrodan ler, jollrar och är allmänt go!

De senaste dagarna har det sket en stor förändring hos vår älskade dotter. Hon är lite piggare men framförallt mer pigg på att kommunicera med oss. Jag tror att det kan bero på den vapenvila som nu råder mellan min bror och Clara. Hon har avslutat kapitlet för denna gång och fokuserar mer på sig själv och sitt eget välbefinnande.









... och så lite fakta.