Min brors lögner och svek...

Familjen är en av våra viktigaste instanser enligt mig i alla fall. Min bror har tydligen inte samma uppfattning. Han påstår att hans blogg, http://mittstim.blogspot.com/, skall ,jag citerar "ge den svaga mannen en röst". Sen ger han sig på ett stackars flickebarn som inte ens fyllt 2 månader. Svagt? Ja men även väldigt uselt! Clara tvår sina händer, jag med, och anser att detta pajkastande får vara över, i alla fall för vår del.



I övrigt vill jag bara påminna min käre broder om vad han skrev för kommentar på mitt inlägg "eldprovet".





"Jakob sa...
Oj. Hon är söt Clara. Tror jag och hon får ta en nystart snart. Kick-off i höst!"



Lögn och skitsnack tydligen!



Sov gott din och må tusen norrmän besöka dina drömmar!

Personligt


Eftersom min yngre broder fortsätter med sin smutskastningskampanj mot min dotter hade min familj ett krismöte, nästan som ett öråd. Clara fick välja bort en i vår umgängeskrets med hjälp av den FN godkända nappspottar metoden. Nappen hamnade självklart på Jakob(inte så konstigt med tanke på att vi bara hade kort på denna slyngel).


Min dotter som är en hård men rättvis tös vill ändå ge sin nemisis en andra chans och skickar härmed en varning eller gult kort om ni så vill.


Eftersom Clara inte är så verbal ännu utan mer visuell knåpade hon i eftermiddags ihop en liten rebus till farbor Jake. Detta är en uppmaning om vad som ej bör förekomma med tanke på framtiden!

Bild nr 1: Glashus

Bild nr 2: Sten

Var glad att hon inte fick igenom sitt ursprungsförslag, hon gillade verkligen Gudfadern 1,2,3...

Livet än så länge
Här kommer lite bilder, en slags bildkavalkad skulle man kunna säga...

Här ligger Clara på golvet med sju av sina kompisar(föräldragruppens avkommor). Först blev jag lite orolig att någon skulle föreslå en variant på 70-talets keyparty. Men jag fick gå hem med både Clara och Tistel, phuu!

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att hon sover ganska mycket. I nästa inlägg kommer jag att behandla mat och ilska! (Dom hör nästan ihop)

Hon växer så det knakar...

-Njut av den första tiden!

Det har jag fått höra ända sen Tistel blev på tjocken. Nu börjar myntet ramla ner. Clara väger nu stolta 4,9 kg(säkert mer när jag skriver detta) och är hela 57 cm lång.

Det är helt sjukt att denna lilla varelse låg i Tistels mage bara för en kort tid sen. Hon ler, följer bra med blicken och låter ibland som ett hungrigt marsvin när hon äter. Hon jollrar inte direkt men små, små läten kommer från henne och de värmer mig varje gång.

Vad har hänt sen sist? undrar ni kanske om ni inte redan tröttnat efter ovanstående pappastolthet!

Vi träffade Tistels släkt från de värmländska skogarna.

Festen hölls i det vackra "Blönske"(läs Blomskog på riktig svenska). Tillställningen skedde på grund av Tistels mors 60 årsdag.







Stämningen var på topp och värmlänskan flödade över åker och skog.

Festen var på lördag men vi var på plats redan på torsdag för att kunna njut av den sista värmen, jag badade två gånger och Tistel fick titta på med väldigt svarta ögon... (du får bada nästa år surpuppa)

Jag och Clara lekte "tittut". Båda somnade

Eldprovet

I lördagskväll var det dags... Det stora "hejviharfåttbarnmenkanändågörasaker" testet.

Våra vänner Madde och Johannes skulle ingå äktenskap och vi var bjudna på denna tillställning.

Många tankar snurrade runt i skallen på ett par amatör päron:

-tänk om hon skriker hela tiden

-hur gör vi med maten?

-vem kör?

-vad ska hon ha på sig?

-och varför tittar hon i kors när hon bajsar och äter?

Vi bestämde att Tistel kör(hon har varit nykter i dryga nio månader, en kväll till skadar inte).

Maten till Clara bestod baby semp1, inte av potatisgratäng, köttbricka och vin som pappa fick!

Skrek gjorde hon, men hon har väl oxå rätt att säga sitt om denna allians!?

Då återstod bara kläder till den lille. Med raska steg styrde vi vagnen mot POP. Det var inte det billigaste alternativet men hon blev så söt!

Kvällen gick alltså väldigt bra och alla tre hade kul. Både pappa och Clara fick ta flaska!

Vi vill passa på att tacka för en trevlig kväll och lyckönska de tu!

I vanlig ordning fick jag stå för allt fotograferande så jag hamnade inte på någon bild nu heller så jag tog en på mig själv medan jag funderade på vad som skulle publiceras.

Ähh jag tar med en på Tistel från festen oxå!

Här är modern...

-Vem är källan till denna vackra skapelse?

Ja denna fråga har jag fått inte en gång utan två. Eftersom jag inte gör mig så bra på kort (jag gör mig inte alls faktiskt) så visar jag därför en bild på mitt barns moder. Hon är ju trots allt 50% av Claras donator. Clara som i denna stund är i ett stadie av vansinne och upplösning liknar mest mig just nu men detta är nog bara för att dölja de Reineboska släktdragen... Vi får se, hur som helst här är en bild på mor och dotter. Håll till godo!

Släkten är värst...

Vid middagen satt min familj och jag och pratade om hur tacksamma vi var för alla fina gåvor släkt och vänner gett oss för att fira Claras nedkommst. Deras resa genom Svea rike har sannerligen varit oss tillgodo! Helt plötsligt kom min yngre broder upp på tal och Claras reaktion lät inte vänta på sig!

Barnkolik och magknip har vi tagit oss igenom men detta ursinnesvrål lät som något Adam och Eva aldrig skulle kunnat föreställa sig... det tog merparten av lördagen att genom avslappnings övningar och samtalsterapi få Clara på gott humör igen. Jag tror att hon fortfarande är smått förbaskad över min brors bloggbeskrivning av henne.

Den andra genpoolen...

Eftersom man är två som gör barn så visar jag även bilder från mötet med släkten från skogen. Farfar som blev morfar, mormor som även e farmor osv osv. Det gäller att ha tungan rätt i mun när man benämner de äldre... Kusin Alvin och Hedda med päron och tidigare nämnda morföräldrar firade Claras födelse (och min bortglömda) med ett fika som sent ska glömmas. Ordvitsarna haglade i vanlig ordning och Alvin var showens aktiva stjärna! U Go Alvin... Tjugan på bilden kommer från Snove( Farfar/Morfars bror).

Dagstur på Marieberg.

Idag var vi ute på shoppingrunda, Tistel(Claras mor) skulle ha tag i thights och nått stickat plus köpa något till mig i försenad födelsedagspresent. Jag passade på att inhandla en ny cykel efter som min förra blev stulen. Det blev en Cresent. Den blänker...

Det bästa med denna tripp var jag upptäckte hur lika jag och min dotter är.

Jag hatar att handla... Köpcenter, folk och köer gör mig arg. Clara visade att hon höll med mig, vi satt på en bänk utanför, hon grät för oss båda.

Nu har delar av den närmaste släkten varit på besök och det lilla vansinnet lyckades nog ge intrycket av en söt och snäll liten prinsessa. Magknipsskrik med farmor och en skön spya på farfar men inga sura miner eller liknande uppstod. Farbror Jakob stelhöll henne och släppte tillslut ned axlarna och kopplade av så gott han kunde. Liv däremot har som alla kvinnor verkar ha en medfödd instinkt och var lugnet personifierad! (Bilden på farfar är tagen innan hon blev Linda Blair, pre spya alltså). Nu väntar bara farbror Jon som kommer i veckan, det ska bli väldigt roligt att se hur han tacklar bebis hanteringen!

070722

Efter 34 timmars mental och fysisk plåga(den fysiska biten får Tistel helt behålla för sig själv) behagade vår lilla Clara visa sig.
Liten kanske inte var rätt ord, hon vägde ändå 4220 gram och var 52 cm lång.
Trots sin oförmåga att tala om för oss vad vi ska göra har hon oss i ett järngrepp värdigt en Afrikansk diktator, allt sker på hennes vilkor och hon lämnar inga fångar...