Släkten är värst...
Vid middagen satt min familj och jag och pratade om hur tacksamma vi var för alla fina gåvor släkt och vänner gett oss för att fira Claras nedkommst. Deras resa genom Svea rike har sannerligen varit oss tillgodo! Helt plötsligt kom min yngre broder upp på tal och Claras reaktion lät inte vänta på sig!
Barnkolik och magknip har vi tagit oss igenom men detta ursinnesvrål lät som något Adam och Eva aldrig skulle kunnat föreställa sig... det tog merparten av lördagen att genom avslappnings övningar och samtalsterapi få Clara på gott humör igen. Jag tror att hon fortfarande är smått förbaskad över min brors bloggbeskrivning av henne.
2 kommentarer:
Trist att det skar sig så tidigt mellan mig och Clara. Känns lite oreparerbart det här. Hälsa Clara att hon kan behålla presenterna.
jag tror att det hela handlar om lite mognad bara.Vid en ung ålder verkar allt vara svart eller vitt. lite gråsuddigt ibland kanske..
Du får väl lägga manken till helt enkelt!
Step it up!
Du ska inte ta skit från en treveckors bebis. Hennes gråt och vilda rörelser kanske betyder att hon saknar dig, det kanske påminner henne om en tid när allt var lite lättare inan den stora två veckors dagen osv..
Skicka en kommentar