Ondskan

Det var ett bra tag sen vi här i Örebronx gjorde väsen av oss.

Ett av skälen är att Clara och jag har legat i hårda förhandlingar om rätten att publicera bilder och text om hennes liv.

Hon lade fram ett krav på 50% av framtida inkomster genererade av eller kring det material jag lägger upp (detta innebär kanske inte så många pesetas men det är mer av en principfråga). Jag skrattade åt hennes naiva inställning men insåg snart mitt misstag. Hon vägrade sova, äta, prata eller ens ge oss ett litet tandlöst leende. Efter tio minuter gav jag upp och återvände till förhandlingarna.

Vi förde en kamp i flera dagar som till slut mynnade ut i att Clara får rätt till 1% av panten från hennes födelsedag i sommar och en ny sittvagn.

När vi några veckor senare hämtade ut vagnen trodde jag att allt var frid och fröjd tills jag såg ett illavarslande sken i Claras ögon...

...du vet väl att jag måste ha en ny bilstol snart, sade dessa glödande ögon med en ondska hemskare än alla amerikanska republikaner på en vapenmässa.

Jag hade blivit manipulerad, lurad, förd bakom ljuset av en 7 månaders liten bebis.